Faktum är att första gången jag köpte Animal Farm, den fanns redan i bokhyllan hemma, gjorde jag det för att jag tyckte omslaget var synnerligen snyggt, så snyggt att det motiverade att ha ett till ex av samma bok hemma.

Låt oss bara konstatera att man kan ändra smak ganska väsentligt på 10 år.

Det här, dock, måste vara något av de snyggaste omslag som har gjorts, alla kategorier.

Jag som inte ens tycker om rött.

Inte för att det spelar någon roll, men jag ville bara påpeka, att vi la i fem kronor, innan vi visste att det det var gratis för barn. Här är barnet. Hon är fem.

Säger farmodern eller mormodern eller lektanten, eller vad hon nu månde vara.

Och det är så tydligt att det visst spelar roll.

Hon vill ha femman, istoppad i onödan, tillbaka.

Klart du ska få femman tillbaka! säger bibliotikarien.

Nej då, det spelar självfallet ingen roll! säger tanten, och viftar avvärjande med handen.

Och står kvar. Och väntar. På den där femman.

Jaja, jag sitter i soffan, bredvid en skrikande bebis, bredvid två tjattrande bibliotakrier, en sexåring som sjunger och dansar, och tänker att jag hoppas att biblioteket lägger alla vuxnas femmor till att kosta på ett rum där man måste hålla käft.

För inte så länge sedan var det självklart att man var tyst på bibliotek, att det inte var en fritidsgård utan att ställe där man när som helst, och var som helst, skulle kunna försjunka i lugn och ro med en bok, även om man inte var en tentamenspluggande student.

Nu är det nästan bibliotikarierna själva som är högljuddast.

Förövrigt anser jag att toaletter på bibliotek ska vara gratis för alla, inte bara för folk som har ett barnalibi med sig.