Perfekt omslagsval till Människor helt utan betydelse, som jag tjuvläste ganska många sidor i i en affär i går. Allt som har minsta touch av Söderberg måste ju vara bra, non? Får nog för skams skull köpa den och läsa klart, alternativt alternera bokaffärer... Något slags rullande schema, ett kapitel i varje, sedan tillbaks till första affären! Insparade pengar och motion - två flugor i en smäll...

Om man känner för att förkovra sig djupare i Sveriges konsthistoria rekommenderar jag Märta Holkers verk - visst, det är mycket bilder och lite text, men å andra sidan tar hon verkligen upp det viktigaste, och som före detta konsthistorieelev kan jag intyga att man faktiskt kan klara sina tentor enkom genom att läsa henne bok...

Åh, svindel. På ett sätt som bara existerar i Mitt livs novell-noveller och sedan när jag släntrade in i klassrummet och såg honom.
Paul. Var det så här du såg ut? Sedan senast har det bruna håret blivit grått. Han hade inga sköldpaddsfärgade, runda glasögon längre. Han hade violblå ögon. Gissningsvis hade han det förra gången också.
Jag kommer mest ihåg honom som lång och slängig och sprattelgubbsaktig. Killing an arab, hela kulten, vi var unga, vi gick omkring med boken i kavajfickan... The Cure... Ja, det var så Paul sa alltså. Ett rum längst upp längst bort någonstans. Redovisning om Camus.
Och så nu.
Paul, Paul, kommer du ihåg mig? Gissningsvis inte. Jag är en av vad måste ha varit tusentals elever under åren. Och jag kommer ju knappt ens ihåg dig.
Svarta mockabrogues. Svart kavaj. Fet ring på vänster ringfinger. Mörkblå jeans. Hål på ena knät. Har du snubblat med dina långa krakelspektakelben, Paul?
Hans fru uttalar sig i tidningen i bland. Jag hade henne som föreläsare också.
Skulle jag bli kär i honom och skriva patetiska blogginlägg? Nej, verkligen inte.
Skulle jag om tillfället bjöds följa med honom upp på hans rum och ha sex med honom på den obligatoriska afghanmattan alla universitetsanställda har på sina arbetsrum?
Ja.
Verkligen.

Det är märkligt vad ett litterärt intresse kan göra en person mer attraktiv.

Gud, nu vet jag varför jag är smått missnöjd med mitt bloggnamn, det är för fan bokmal det heter.

Epic fail, som dagens ungdom skulle ha uttryckt det.

Jaja, jag vet att det inte är så roligt som man kan tro, men blir ändå på bra humör varje gång jag går förbi den här skylten (vilket inte är överdrivet ofta).

Sitter och försöker plugga till högskoleprovet. DET ÄR SÅ SVÅRT!!!

Orättvist att min bror är skarp som en nyvässad kniv och jag går omkring med konstant dimma i skallen.

Beror bergis på att han blev introducerad till Kråkorna i Päronvik redan som spädbarn.

Tog en prenumeration på ganska kassa tidningen Amelia bara för att komma över premien, filmen Walk the Line. Häromdagen kom premien. Tillsammans med en lapp, där det stod att de beklagade att den utlovade filmen var slut och att de hoppades att jag skulle bli glad för ersättningsfilmen i stället. Vilken den var? Göta Kanal 2.

Jag orkar inte läsa hans blogg, (dels på grund av pur avundsjuka, dels på grund det ganska jobbiga pubertala "det jag och Amanda har" - snälla Alex, så känner ALLA nyförälskade, hur länge har ni varit ihop? ett år?, dels på grund av läsarna) men jag tycker Alex är en av Sveriges största stilister och humorister. (Dito med Calle Schulman.)

Antar att man inte kan vara obegåvad om man har Sven Stolpe som morfar.

Har någon läst Alex bok, förresten?

Är det här på riktigt? ÄLSKAR det.

All good men are taken.