Vet någon om adlibris är en komplett källa för tillgängliga böcker för allmänheten? Allså, som går att köpa för eget bruk, inte bibliotekslån...

Om det på allvar inte finns fler titlar  av Maria Gripe än några få Elvis och två av skugg-serien är det här 2000-talets största skandal i kultursverige. Jag menar det!

Måste man åka till spansktalande länder (eller möjligtvis Sverige på 80-talet?) för att Gripe skall få den uppmärksamhet hon förtjänar?

Började läsa om skuggserien i gårkväll, har precis hunnit ut ...och de vita skuggorna i skogen, del två, och blir som vanligt lika fångad.

Ingen svensk författare kan få kompletta vansinnigheter att verka lika rimliga och jordnära som Maria Gripe.

Det är ganska dumt att byta ämne på sin C-uppsats tio dagar innan den ska vara inlämnad, va?

No can do.

Jag måste få fördjupa mig i det här.

När jag läste böckerna på mellanstadiet blev jag förövrigt djupt förälskad i Carolin  - snacka om ouppnålig kärlek - men redan då insåg jag att även om hon funnits i verkligheten skulle jag inte haft en chans, för jag var mer den tråkiga, grå Berta som ingen nånsin la märke till.

Herta Müller var liten, välklädd och med tydliga biceps.
NK Bokhandel försökte tvinga, eller försökte och försökte, tvingade alla att köpa hennes senaste bok för att få den signerad och föste undan dem som hade en bok från annat ställe.
Kanske ska börja göra alla inköp på Hedengrens i stället.
Och nej, jag stod inte i den förjordade kön, min mamma försökte tvinga mig att gå fram - man fick nämligen bara signera en bok dessutom, vilket de kan tänkas förlora på - men om jag gjort det, och blivit bortföst av de jag valt att stödja trots betydligt lägre pris på adlibris, hade jag blivit mäkta irriterad, inte bara that time of the month.
Man vårdar sina kunder, annars går de någon annanstans.
Punkt och slut.

  Kan inte finnas så många bättre sätt att tillbringa en söndag? Tre deckare,, smoothie glassdrink, Refreshers och Beach Boys.

(Min första tre deckare var löser zombiens gåta. Bara titta på omslaget ovan till höger! Man kan riktigt se vilken högklassig litteratur det är... Gotta love it!)

Hade faktiskt aldrig läst Nalle Puh innan i går (ja, tänk!) men när jag nu fått en anledning (se inlägget nedan) kastade jag mig över dem, och var främst ivrig över att se slutet på bok två, det slut som jag hört var så ofärdigt att David Benedictus kände sig manad att skriva en riktig avslutning.

För det första: Jag tycker slutet var riktigt bra. Det är tydligt att Christoffer Robin börjar bli, om inte vuxen, så i alla fall mer mogen, men att han någonstans långt inne alltid är det barn som leker sina fantasi(förlåt...)lekar med alla djuren i Sjumilaskogen. Det är en vacker och sympatisk avslutning, med den stundande vuxne som för alltid kommer ha Puh i säkert förvar både i sitt inre och "på den förtrollade platsen högst uppe i skogen".

För det andra: Om man nu bortser från att det redan fanns ett fullgott slut, spelar det någon roll om någon hittar på nya historier? Bara de håller Puhs klass kunde de ju rent teoretiskt varit skriven av Milne? Jag anser inte att Puh-böcker är några romaner utan många  korthistorier fogade till varandra. Att någon hittat på några nya tycker jag känns mest trevligt.

Göteborgsposten tycker Att älska som en porrstjärna av Neil Strauss och Jenna Jamesson är "rolig i sin närgångenhet" och "ja, faktiskt, ibland rätt sexig".

Jag stör mig varje gång jag ser det på reklemtexten på baksidan av boken. Jag undrar exakt var det var recensenten tyckte var sexigt? Var det beskrivningarna av de gånger Jenna våldtogs? När en porrfilmsdirektör dränkte Jennas nakna bästis? Hur en fet, medelålders, flintskallig man tycker att Jennas tonåriga pussy är världens skönaste och absolut vill ha henne som porrstjärna efter provknullet?
Jenna framstår ju som en trevlig tjej i boken (nä, inte ironi) men vad fan - skarp businesswoman som mår jättebra och som älskar att ha sex och inte förnekar sig själv? Come the fuck on. Genom hela boken skriver Jenna om saknaden av sin mamma som dog när Jenna var väldigt ung, hon blir våldtagen flera gånger, redan som tonåring, hennes pappa tycker det är helt OK (!) att Jenna spelar in porrfilm (Jenna skriver något i stil med att hon blev glad för nu visste hon att det var det hon ville göra helhjärtat och det lilla tvivel hon kände innan berodde bara på att hon oroade sig vad pappan skulle säga)och uppsluppna konversationer om hur många pappan sköt ihjäl i Vietnam förs runt matbordet och ingen visar minsta tecken på att tycka att det snarare är sjukt tragiskt och inte något roligt.
Hela familjen verkar, som en socialtant skulle säga, dysfunktionell.
Jag fattar verkligen inte hur man kan tycka boken är rolig och sexig. Alltså, jag fattar inte. Om man är 12 år och just haft sin första nattliga pollution, kanske.
Och nej, det handlar inte om att jag är sexmotståndare, som någon säkert tror nu. Det handlar om att jag tycker det är jävligt sorgligt att man vill visa sin fitta för fem miljoner män eller ens vill ha ett tjog olika män inuti sig och att jag tycker det bevisas ganska effektivt att det inte alls är "smarta, normala" kvinnor som blir porrfilmstjärnor.

Om det här var boken som skulle bevisa att porrstjärnor mår psykiskt bra misslyckades den tyvärr kapitalt.

(Ordet "älska" känns dessutom som omöjigt att kombinera med "porrstjärna" i samma mening.)

Hjälp! Spindel! I toalettrummet. Mamma har i alla fall lärt sig så mycket, att när jag ringer och VRÅÅÅÅÅÅÅÅLAR kommer man omedelbart utan tjafs. (Och nej, jag vrålade inte besinningslöst, jag lurade henne verkligen inte att tro att jag höll på att bli mördad. Jag kan konsten att vråla artikulerat.)
Hon hittade inte spindeln. "Den har gått, fattar du väl. Den är inte här! Titta!" Gått vart, kan man fråga sig. Ut i lägenheten? Jag dör.
Gud, det här som skulle bli en så trevlig kväll och morgon. Hade köpt årets första vörtbröd.
Jag vågar inte gå in där nu, i badrummet alltså.
Mitt smink är därinne. Jag vågar inte hämta det. Nu kommer inte Maria vilja umgås med mig.
Som tur var hade jag köpt ny tandborste och tandkräm i går! Sköter det i köket nu.
Jaha, jag får väl börja kissa i duschen då.
Alltså, sånt här är värt att skaffa katt för. Eller sambo. Kanske skulle vara värt det ändå. Köket är så stort att det även tjänar som arbetsplats, dessutom är det inte bara en utan två robusta, sekelskiftes spegeldörrar som skiljer köket från rummet. Så slipper man se och höra den. Sambon.

DN sammanfattar det bra själv: "Mycket är oerhört bra i Joyce Carol Oates aggressiva satir över den heliga amerikanska familjen. Men nyss begravda barn skriver man inte romaner om på behagligt avstånd, konstaterar Malin Ullgren."

Känns lite som diskussionen efter Naipul, med nobelprispengarna i ryggen, förkunnade att han skulle köpa sex för dem, och genast möttes av krav att priset skulle dras tillbaka.

Bra litteratur är bra litteratur är bra litteratur. Det har ingenting med författarens bakomvarande etik att göra.

En räv i min smak.

OK, jag har aldrig ätit böcker, som herr Räv i Franziska Biermanns briljanta och otroligt charmiga  lilla berättelse Räven som slukade böcker, men jag brukar lukta på dem.

Godast av alla luktade Stora boken om Barnen i bullerbyn, den med blått omslag.

Nu för tiden brukar böcker tyvärr lukta helt neutralt. Ibland, när jag är i en bokhandel, kan jag inte hålla mig och försöker diskret sniffa snabbt. Är dock rädd för att ses som 1. galen 2. någon som någon missuppfattar snyter sig i böckerna. (Hjälp!)

Godast genomgående luktar pocketböcker från 60- och 70-talet. Det de saknade i bindning vägs med råge upp av lukten. Mmm. Books like that just aren't made anymore...